Bloggdesign
Tack för era svar!
Jag tänkte köra en liten bloggdesign utlottning för er som är intresserade av detta. Bloggdesignen kommer komma upp inom kort! Hoppas att ni vill vara med!
En fråga till er
Vad roligt att så många har tagit sig tiden att titta förbi här! Det uppskattas.
Då tänkte jag passa på att ställa er en fråga.
Anser du att det är okej att vara kompis med ett ex?
Nej tack till förhållande
Då tar jag det stora klivet och skriver ett seriöst, eller kanske oseriöst inlägg på en gång, nu när jag ändå hittat hit igen.
Så.. ja, som rubriken lyder "nej tack till förhållande". Har ni någon gång i livet känt att ni absolut inte vill ha ett förhållande? Att bara tanken av det får er att rysa?
För så här är det, när man uppnår en viss ålder så förväntas man av omvärlden att ha ett fast förhållande och framtidsplaner så som barn, hus med tomt och allt där till. Jag är i den åldern nu och jag är singel. För att göra hela situationen ännu roligare så är jag den enda av mina vänner som faktiskt är singel.Tydligen är det fel? Det är inte så att någon säger det till mig, men ändå så får jag alltid frågor som "när ska du ha barn då? inte sugen?" och när jag säger "Nej, det är jag faktiskt inte.." Då är det nästan konstigt. För det första, varför ställer folk den frågan till mig när de vet att jag inte ens har ett förhållande just nu och för det andra, varför är det så himla konstigt att man inte är sugen på att skaffa barn när man är 26?
För så här är det, när man uppnår en viss ålder så förväntas man av omvärlden att ha ett fast förhållande och framtidsplaner så som barn, hus med tomt och allt där till. Jag är i den åldern nu och jag är singel. För att göra hela situationen ännu roligare så är jag den enda av mina vänner som faktiskt är singel.Tydligen är det fel? Det är inte så att någon säger det till mig, men ändå så får jag alltid frågor som "när ska du ha barn då? inte sugen?" och när jag säger "Nej, det är jag faktiskt inte.." Då är det nästan konstigt. För det första, varför ställer folk den frågan till mig när de vet att jag inte ens har ett förhållande just nu och för det andra, varför är det så himla konstigt att man inte är sugen på att skaffa barn när man är 26?
För att återgå till rubriken så befinner jag mig på en plats i mitt liv just nu där jag inte ens vill ha ett förhållande, jag är inte intresserad utav det, jag letar inte, jag längtar inte, jag bryr mig inte helt enkelt. Jag vill bara vara jag, mig själv. Jag vill vara ifred i mitt hem, strunta i disken om jag känner för det eller dröja med tvätten om jag inte orkar ta den just idag. Det är absolut inte så att jag är anti förhållanden, eller barn, eller hus. Faktum är att jag har varit singel i ungefär ett år nu och känner att när den dagen kommer, då jag känner att jag vill ge mig in i allt det där med förhållande igen, så vill jag att det ska vara med den rätta personen. Ni vet.. den där personen som står vid ens sida i vått och torrt och som är på samma nivå som en själv i livet. En person som delar ens värderingar. Jag kanske är naiv, men om det nu tar tio år tills det händer, så absolut, då får det ta tio år. För varför stanna någonstans på vägen och bara nöja sig med situationen som man är i? Det finns mycket annat i livet.
Har ni känt detsamma?
Livet
Eftersom livet har sina plötsliga vändningar så hamnade denna bloggen tyvärr på is.. under en lång tid. Men det vore väl tråkigt om jag slutade helt och hållet? Så efter mycket letande efter min inloggning som jag helt glömde bort, så är jag här nu för att stanna!
Just mig
Hur många har tänkt tanken "Älskar han verkligen just mig? Vill han leva med just mig?"
Jag tror att dom flesta har tänkt tanken.
Hur många har tänkt tanken "Det är mig han går hem med, det är mig han säger godnatt till och det är mig han väljer att vakna upp bredvid."
Tyvärr tror jag inte att det är lika många som tänkt denna tanken.
Vad tror ni? Har jag fel?
Jag tror att dom flesta har tänkt tanken.
Hur många har tänkt tanken "Det är mig han går hem med, det är mig han säger godnatt till och det är mig han väljer att vakna upp bredvid."
Tyvärr tror jag inte att det är lika många som tänkt denna tanken.
Vad tror ni? Har jag fel?
Fortsättning, Kärleksförhållanden
Då får jag börja med att säga,
Vad roligt att ni är med och läser och kommenterar, mera sånt!
Det är fantastiskt roligt att dela åsikter med varandra. Ännu roligare när det handlar som sådans som vi alla faktiskt är en del av.
Tack Tess. Jag tror att du har en poäng i om man älskar någon riktigt mycket så stannar man. Men jag undrar ändå, måste man inte alltid sätta sig själv i första prioritet? Om man själv mår bra, så mår förhållandet bättre.
Räcker det med att bara älska någon tillräckligt?
Men som sagt tror att du har en poäng. Många stannar, för att dom älskar.
Vad roligt att ni är med och läser och kommenterar, mera sånt!
Det är fantastiskt roligt att dela åsikter med varandra. Ännu roligare när det handlar som sådans som vi alla faktiskt är en del av.
Postat av: tess
intressant blogg du har! bra läsning.
Och förhållanden är komplicerade.. älskar man någon riktigt mkt stannar man ju nästan alltid kvar oavsett hur dåligt förhållandet egentligen är..
Tack Tess. Jag tror att du har en poäng i om man älskar någon riktigt mycket så stannar man. Men jag undrar ändå, måste man inte alltid sätta sig själv i första prioritet? Om man själv mår bra, så mår förhållandet bättre.
Räcker det med att bara älska någon tillräckligt?
Men som sagt tror att du har en poäng. Många stannar, för att dom älskar.
Kärleksförhållanden
Tänkte ta upp en liten sak som är underligt med en del kärleksförhållanden.
Har ni tänk på eller kanske hanmnat i sitiationen där folk/ni försöker lura er själva att personen i just blivit tillsammans med är helt rätt?
Tänk er situationen.
Kärleken finns, men mycket annat stämmer egentligen inte ihop med eran syn på hur ni vill att ert förhållande ska se ut. Killen är snäll, söt, ställer upp och finns alltid där. Han är nästan för bra. Så bra att ni stör er. Ni vill ha han för han är så snäll och gör i princip allt för att vara den perfekta pojkvännen.
Men nej.
Trots alla hans fina sidor så är det något som som saknas? kanske behöver ni höra honom säga ifrån?
Eller kanske är det så enkelt att ni två som ett par inte passar som ett par?
Jag själv personligen får panik när jag ser folk som kämpar för att vara tillsammas med dom vet inte ens varför?
Jag undrar, är det meningen att kärleken ska vara så komplicerad? Eller blir den det för att den på något sätt är påtvingad?
Kanske är det så att alla alla vänner har förhållanden och du vill inte känna dig ensam?
Ja, man kan ställa tusen frågor. Men den största frågan kvarstår alltid, Varför?
Har ni tänk på eller kanske hanmnat i sitiationen där folk/ni försöker lura er själva att personen i just blivit tillsammans med är helt rätt?
Tänk er situationen.
Kärleken finns, men mycket annat stämmer egentligen inte ihop med eran syn på hur ni vill att ert förhållande ska se ut. Killen är snäll, söt, ställer upp och finns alltid där. Han är nästan för bra. Så bra att ni stör er. Ni vill ha han för han är så snäll och gör i princip allt för att vara den perfekta pojkvännen.
Men nej.
Trots alla hans fina sidor så är det något som som saknas? kanske behöver ni höra honom säga ifrån?
Eller kanske är det så enkelt att ni två som ett par inte passar som ett par?
Jag själv personligen får panik när jag ser folk som kämpar för att vara tillsammas med dom vet inte ens varför?
Jag undrar, är det meningen att kärleken ska vara så komplicerad? Eller blir den det för att den på något sätt är påtvingad?
Kanske är det så att alla alla vänner har förhållanden och du vill inte känna dig ensam?
Ja, man kan ställa tusen frågor. Men den största frågan kvarstår alltid, Varför?
Syskonrelation
När jag var liten så försökte jag lura min lillebror att han var färgblind.
Jag Det är gult...
Lillebror Nej.. rött.
Jag Ööööh! Nej. gult, ser du inte det?
Lillebror Det är rött!
Jag Men ser du inte att det är gult? Vad är detta för färg då? (Pekar på grönt)
Lillebror Grönt.
Jag Nej, det är ju rött..
Det är syskonkärlek det!
Människans olika ansikten
För att slänga sig in i det där med roller,
Har ni tänkt på hur snabbt en människa kan ändra sitt ansikte? Och med det menar jag hela sitt humör. Från ena sekunden till den andre.
Kompisrollen & flickvänsrollen
Jag satt hemma hos en gammal kompis igår. Hon är en ung mamma till sitt första barn, hennes sambo jobbar och kommer hem på eftermiddagarna.
Igår var hon irriterad på honom.
När han sa något var hon snabb med att fräsa mot honom. Man kunde se vart ända hår resa sig på kroppen på henne. Hon slänge ur sig någon irriterad kommentar som svar, sedan vände hon sig åter mot mig och pratade glatt med len röst och ett leende på läpparna. Några minuter senare ställer hennes sambo åter en fråga och vips så är hon den arga katten med ryggraden upp mot den klarblå himlen. Åter igen vänder hon sig mot mig, glad och inte ett tecken på irritation.
Whaaat... Det är så roligt när det bara slår en i ansiktet hur vi mäniniskor fungerar i vissa lägen och hur olika vi är. En annan kan ju lipa för allt och ingen framför allt och alla, jämt.
Så man ska väl vara glad för dessa otroligt snabba ansiktsbyten. Inte sant?
Har ni tänkt på hur snabbt en människa kan ändra sitt ansikte? Och med det menar jag hela sitt humör. Från ena sekunden till den andre.
Kompisrollen & flickvänsrollen
Jag satt hemma hos en gammal kompis igår. Hon är en ung mamma till sitt första barn, hennes sambo jobbar och kommer hem på eftermiddagarna.
Igår var hon irriterad på honom.
När han sa något var hon snabb med att fräsa mot honom. Man kunde se vart ända hår resa sig på kroppen på henne. Hon slänge ur sig någon irriterad kommentar som svar, sedan vände hon sig åter mot mig och pratade glatt med len röst och ett leende på läpparna. Några minuter senare ställer hennes sambo åter en fråga och vips så är hon den arga katten med ryggraden upp mot den klarblå himlen. Åter igen vänder hon sig mot mig, glad och inte ett tecken på irritation.
Whaaat... Det är så roligt när det bara slår en i ansiktet hur vi mäniniskor fungerar i vissa lägen och hur olika vi är. En annan kan ju lipa för allt och ingen framför allt och alla, jämt.
Så man ska väl vara glad för dessa otroligt snabba ansiktsbyten. Inte sant?
Att bo ensam.
Jag läste någonstans att i över hälften av bostäderna i Sverige bor en person.
Så jag funderade..
Hur ska man se på detta? Är det sorligt att så många människor i Sverige bor (lever) ensamma, eller ska man se det helt tvärtom? Vad bra att folk kan vara så självständiga, ta hand om sig själva osv.
Min första tanke när jag läste det var "Men... vad sorligt.."
Men inte behöver det väl vara negativt? Eller?
Så jag funderade..
Hur ska man se på detta? Är det sorligt att så många människor i Sverige bor (lever) ensamma, eller ska man se det helt tvärtom? Vad bra att folk kan vara så självständiga, ta hand om sig själva osv.
Min första tanke när jag läste det var "Men... vad sorligt.."
Men inte behöver det väl vara negativt? Eller?
En flört på krogen (!)
Du träffar en person en lördags kväll på krogen. Denna personen faller dig i smaken.
Låt oss kalla personen för "han".
Han verkar intressant, han gör inga fel och han är trevlig och ser förbannat bra ut. Han väljer dig. Ni har en väldigt trevlig kväll ihop och kommer bra överens. Han tar ditt nummer och dagen efter så hör han av sig via sms och skriver att han hade det väldigt trevligt igår och ser fram emot om ni kan ses igen.
Dagarna går..
Du hör av dig och frågar om ni inte ska ses i veckan, han svarar med att säga att det är så mycket med hockyn just nu och att hans syster som gifte sig för 6 månader redan ligger i skilsmässa, men att han jätte gärna vill försöka ses och frågar om ni kanske kan få in något nästa vecka.
Tänk dig in i situationen. Hur skulle du tänka och reagera? Skulle du tro att han bara hittade på ?
"Han vill ju inte ses, bortförklaringar."
"Om han vill ses, så får han höra av sig, jag bryr mig ändå inte....."
Eller skulle du bara ta han för det han säger och tro på det fullt ut och försöka planera in något nästa vecka?
Välkomna!
Välkomna till bloggen som kommer att handla om människors roller och relationer. Hur tänker vi människor i olika situationer? Skulle ni läsare göra samma val som jag gör i olika siuationer när det t.ex. gäller pojkvännen, eller min bästa kompis.
Vi alla människor har ju olika roller och olika relationer till människor runt omking oss. Vi är alla någons barn, en del är någons flickvän/pojkvän, någons arbetskamrat eller någons syskon. Hur som helst så har vi olika relaktioner till olika människor och vi anpassar oss oftast efter våra roller till varandra. Ja, för inte skulle man väl hångla med sin syster? Eller? Finns väl som som kanske gör det, men ni hänger med på poängen? Det är det viktigaste (!)
Så kort och gott, detta är (kommer bli) en blogg som handlar om ovanstående. Roller & relaktioner.
Vi alla människor har ju olika roller och olika relationer till människor runt omking oss. Vi är alla någons barn, en del är någons flickvän/pojkvän, någons arbetskamrat eller någons syskon. Hur som helst så har vi olika relaktioner till olika människor och vi anpassar oss oftast efter våra roller till varandra. Ja, för inte skulle man väl hångla med sin syster? Eller? Finns väl som som kanske gör det, men ni hänger med på poängen? Det är det viktigaste (!)
Så kort och gott, detta är (kommer bli) en blogg som handlar om ovanstående. Roller & relaktioner.
till en blogg om människors roller och relationer. Hur tänker vi människor i olika situationer? Skulle ni läsare göra samma val som jag gör i olika situationer när det t.ex. gäller partner, familjen eller kompisen?
