När jag var liten så försökte jag lura min lillebror att han var färgblind.

Jag Det är gult...
Lillebror Nej.. rött.
Jag Ööööh! Nej. gult, ser du inte det?
Lillebror Det är rött!
Jag Men ser du inte att det är gult? Vad är detta för färg då? (Pekar på grönt)
Lillebror Grönt.
Jag Nej, det är ju rött..

Det är syskonkärlek det!

För att slänga sig in i det där med roller,
Har ni tänkt på hur snabbt en människa kan ändra sitt ansikte? Och med det menar jag hela sitt humör. Från ena sekunden till den andre.

Kompisrollen & flickvänsrollen

Jag satt hemma hos en gammal kompis igår. Hon är en ung mamma till sitt första barn, hennes sambo jobbar och kommer hem på eftermiddagarna.
Igår var hon irriterad på honom.
När han sa något var hon snabb med att fräsa mot honom. Man kunde se vart ända hår resa sig på kroppen på henne. Hon slänge ur sig någon irriterad kommentar som svar, sedan vände hon sig åter mot mig och pratade glatt med len röst och ett leende på läpparna. Några minuter senare ställer hennes sambo åter en fråga och vips så är hon den arga katten med ryggraden upp mot den klarblå himlen. Åter igen vänder hon sig mot mig, glad och inte ett tecken på irritation.

Whaaat... Det är så roligt när det bara slår en i ansiktet hur vi mäniniskor fungerar i vissa lägen och hur olika vi är. En annan kan ju lipa för allt och ingen framför allt och alla, jämt.
Så man ska väl vara glad för dessa otroligt snabba ansiktsbyten. Inte sant?

Jag läste någonstans att i över hälften av bostäderna i Sverige bor en person.
Så jag funderade..
Hur ska man se på detta? Är det sorligt att så många människor i Sverige bor (lever) ensamma, eller ska man se det helt tvärtom? Vad bra att folk kan vara så självständiga, ta hand om sig själva osv.

Min första tanke när jag läste det var "Men... vad sorligt.."
Men inte behöver det väl vara negativt? Eller?

Du träffar en person en lördags kväll på krogen. Denna personen faller dig i smaken.
Låt oss kalla personen för "han".

Han verkar intressant, han gör inga fel och han är trevlig och ser förbannat bra ut. Han väljer dig. Ni har en väldigt trevlig kväll ihop och kommer bra överens. Han tar ditt nummer och dagen efter så hör han av sig via sms och skriver att han hade det väldigt trevligt igår och ser fram emot om ni kan ses igen.

Dagarna går..

Du hör av dig och frågar om ni inte ska ses i veckan, han svarar med att säga att det är så mycket med hockyn just nu och att hans syster som gifte sig för 6 månader redan ligger i skilsmässa, men att han jätte gärna vill försöka ses och frågar om ni kanske kan få in något nästa vecka.

---

Tänk dig in i situationen. Hur skulle du tänka och reagera? Skulle du tro att han bara hittade på ?
"Han vill ju inte ses, bortförklaringar."
"Om han vill ses, så får han höra av sig, jag bryr mig ändå inte....."
Eller skulle du  bara ta han för det han säger och tro på det fullt ut och försöka planera in något nästa vecka?

Välkomna till bloggen som kommer att handla om människors roller och relationer. Hur tänker vi människor i olika situationer? Skulle ni läsare göra samma val som jag gör i olika siuationer när det t.ex. gäller pojkvännen, eller min bästa kompis.

Vi alla människor har ju olika roller och olika relationer till människor runt omking oss. Vi är alla någons barn, en del är någons flickvän/pojkvän, någons arbetskamrat eller någons syskon. Hur som helst så har vi olika relaktioner till olika människor och vi anpassar oss oftast efter våra roller till varandra. Ja, för inte skulle man väl hångla med sin syster? Eller? Finns väl som som kanske gör det, men ni hänger med på poängen? Det är det viktigaste (!)
Så kort och gott, detta är (kommer bli) en blogg som handlar om ovanstående. Roller & relaktioner.