Då tar jag det stora klivet och skriver ett seriöst, eller kanske oseriöst inlägg på en gång, nu när jag ändå hittat hit igen.

 

Så.. ja, som rubriken lyder "nej tack till förhållande". Har ni någon gång i livet känt att ni absolut inte vill ha ett förhållande? Att bara tanken av det får er att rysa?
För så här är det, när man uppnår en viss ålder så förväntas man av omvärlden att ha ett fast förhållande och framtidsplaner så som barn, hus med tomt och allt där till. Jag är i den åldern nu och jag är singel. För att göra hela situationen ännu roligare så är jag den enda av mina vänner som faktiskt är singel.Tydligen är det fel? Det är inte så att någon säger det till mig, men ändå så får jag alltid frågor som "när ska du ha barn då? inte sugen?" och när jag säger "Nej, det är jag faktiskt inte.." Då är det nästan konstigt. För det första, varför ställer folk den frågan till mig när de vet att jag inte ens har ett förhållande just nu och för det andra, varför är det så himla konstigt att man inte är sugen på att skaffa barn när man är 26?

För att återgå till rubriken så befinner jag mig på en plats i mitt liv just nu där jag inte ens vill ha ett förhållande, jag är inte intresserad utav det, jag letar inte, jag längtar inte, jag bryr mig inte helt enkelt. Jag vill bara vara jag, mig själv. Jag vill vara ifred i mitt hem, strunta i disken om jag känner för det eller dröja med tvätten om jag inte orkar ta den just idag. Det är absolut inte så att jag är anti förhållanden, eller barn, eller hus. Faktum är att jag har varit singel i ungefär ett år nu och känner att när den dagen kommer, då jag känner att jag vill ge mig in i allt det där med förhållande igen, så vill jag att det ska vara med den rätta personen. Ni vet.. den där personen som står vid ens sida i vått och torrt och som är på samma nivå som en själv i livet. En person som delar ens värderingar. Jag kanske är naiv, men om det nu tar tio år tills det händer, så absolut, då får det ta tio år. För varför stanna någonstans på vägen och bara nöja sig med situationen som man är i? Det finns mycket annat i livet.

Har ni känt detsamma?